Typiskt eller otypiskt?

Det är svårt att generalisera om ett land och människorna som bor där eftersom alla är olika. Men kanske det finns några saker som är lite typiska och otypiska för ett land och för många av dess invånare?

SUKANYA FRÅN THAILAND · En sak som jag har tänkt på är att det är tyst på många platser i Sverige. Jag märker det när jag flyger från Bangkok till Stockholm. På Bangkoks flygplats är det aldrig tyst. Folk som jobbar där står och småpratar och skrattar. När jag kommer till Arlanda pratar nästan ingen. Det är så tyst. Man brukar inte börja prata med någon på bussen, spårvagnen eller i tunnelbanan. Många är i en privat bubbla när de är ute på stan. De blir förvånade och lite stressade om någon börjar prata med dem. Men om du ser någon med en hund eller ett barn kan du ställa några frågor om dem. Eller om bussen är sen kan man klaga lite tillsammans. Och svenskar kan sitta tysta tillsammans med familj och vänner. Det tycker jag är ganska skönt. Man måste inte prata hela tiden. Men när du lyssnar på någon som pratar här i Sverige får du inte sitta tyst. Då måste du säga "mmm", "jaha", "nähä" och nicka mycket. Det var svårt i början, men nu går det bättre.

BRENDON FRÅN KALIFORNIEN · Vi pratar inte så mycket om vädret i Kalifornien, för det är nästan likadant hela tiden – varmt och soligt. I Sverige pratar alla om vädret. Jag förstår att svenskarna är intresserade av vädret, för här vet man inte hur det blir från dag till dag. En annan sak som många pratar om är ljuset och mörkret. På vintern längtar alla efter våren och sommaren och ljuset. Många suckar lite vid midsommar och säger: "Nu går vi mot mörkare tider." På hösten är det verkligen mörkt. Speciellt i november och december innan snön kommer. Då säger många: "Hoppas snön kommer snart. Då blir det lite ljusare." Och en del blir deppiga av mörkret. På sommaren är parkerna fulla av glada människor som grillar eller solar. Så är det inte på vintern.

MARIO FRÅN ITALIEN · Många italienare gillar att vara ute i naturen. De vandrar i skogen eller klättrar i bergen. De har ofta ett mål, till exempel att komma till en speciell restaurang i någon by, eller att klättra upp på en bergstopp. Men svenskar verkar vara nöjda med att bara vara i naturen. De behöver inget speciellt mål. En svensk kanske går ut ensam i skogen och sätter sig på en sten vid en sjö och tittar på vattnet. Jag vill vara med kompisar eller familjen i naturen. Det verkar som att svenskar ofta vill vara ensamma. Om du kommer till stranden i Italien och det inte är så mycket folk, tar du en plats nära andra människor. Men en svensk tar en plats en bit från dem som redan är där. Och på bussen sätter man sig inte bredvid någon om det finns lediga platser på andra ställen. En dag var jag ute och reste med en svensk kompis. En dag sa han att han behövde egentid och stannade på hotellrummet. Jag gick ut ensam på stan. Det var lite nytt för mig.

KAYLA FRÅN SYDAFRIKA · Svenskar verkar gilla siffror, att planera och att vara exakta. Ofta använder man siffror för att beskriva saker. Alla har personnummer som man behöver för nästan allt. Det känns jättekonstigt att jag ska berätta exakt när jag är född för okända personer. Och man pratar ofta om siffror. Ett exempel: Jag kommer till en badplats på sommaren och frågar några som badar om det är varmt i vattnet. Då kan de svara "22 grader" i stället för "ganska varmt" eller "skönt". Och man pratar ofta om veckonummer i stället för datum. På jobbet kan de säga: "Jag ska ha semester vecka 28 till 30." Då vet nästan alla vilka datum det är. Jag fattar inget. Lite speciellt!

I Sverige har man ett eller flera förnamn. Namnet som man använder varje dag är tilltalsnamnet. De andra förnamnen kallar man andranamn. Många har ett smeknamn också som vänner och familj använder. Alla har ett efternamn som man får av sina föräldrar eller tar om man gifter sig.

FÖRNAMN · Förnamn brukar vara trendiga under en period. Sedan blir de omoderna och mer ovanliga en period. De kommer ofta tillbaka ungefär tre generationer (80–90 år) senare. Namntrender kom länge från kungafamiljerna. På 1800-talet blev exempelvis Karl och Oscar populära och i slutet av 1900-talet Victoria och Madeleine. I dag är det ofta kända idrottare, musiker eller personer i böcker och filmer som gör att ett namn blir populärt. Flicknamnet Ronja blev till exempel vanligt efter Ronja Rövardotter – en bok av Astrid Lindgren som också blev film.

Nuförtiden ger många föräldrar sitt barn ett unikt eller ovanligt namn. Och en del väljer en ovanlig stavning av ett vanligt namn, till exempel Aztridh i stället för Astrid.

Andranamn är ofta ett namn som flera personer har haft i släkten. Det kan vara något ganska vanligt som Kristina eller något mer ovanligt som Florence.

Några namn är ovanliga på nyfödda, till exempel Göran och Ulla. Det är namn som var enormt populära på 1940- och 50-talen. Djurägare har börjat ge sina katter och hundar namn som Gösta, Lennart, Ulla och Barbro. Kanske är det våra nästa trendnamn?

Smeknamn är varianter av namn som man ofta använder i familjen och bland vänner, till exempel Lasse för Lars.

För kvinnor är det vanligt att smeknamnet är en del av förnamnet. Det kan bli Bea för Beatrice, Becka för Rebecka och Neta för Agneta. Kvinnliga smeknamn kan sluta på -i, som Sussi för Susanne, Cissi för Cecilia och Kicki för Kristina. En del smeknamn slutar på -an, till exempel Maggan för Margareta och Vickan för Viktoria. Många smeknamn för män slutar på -e, som Fredde (Fredrik), Mange (Magnus) och Bosse (Bo). Ibland slutar smeknamnen på -a, Gurra (Gustav) och Berra (Bertil).

Är det okej att använda smeknamn när man träffar någon första gången? Nja, det bästa är att man frågar först, till exempel: "Går det bra med Janne?"

I Sverige är efternamn som slutar på -son vanliga (sonnamn). Förr i tiden fick man ofta sitt efternamn efter pappan. Ett exempel: Anders och Anna döper sin son till Sven. Deras son heter Sven Andersson. Anders och Anna döper sina döttrar till Kristina och Malin. Deras döttrar heter Kristina och Malin Andersdotter. Anders och hans fru har också olika efternamn. Anders heter Nilsson efter sin pappa Nils. Anna heter Jensdotter för hennes pappa heter Jens.

På 1800-talet började man använda sonnamnen som släktnamn och nästan alla namn på -dotter försvann. Svensson har länge varit ett vanligt efternamn i Sverige. En "medelsvensson" är en genomsnittlig person. Hen lever ett Svenssonliv och har ett vanligt jobb, bor vanligt, äter vanliga saker och har vanliga fritidsintressen.

Naturnamn är vanliga som efternamn. De har ett eller två ord från naturen, till exempel Lind, Berg eller Lindberg. Namn kan också börja på Ny- eller väderstreck, till exempel Nykvist, Österberg eller Söderlund, och många namn slutar på -man, som Lindman och Bergman.

Uppgift: Skriv en text om dina namn eller namn i din familj och släkt. Använd texten nedan som inspiration. Saker du kan skriva om: Vad har du för namn? Varför heter du som du heter? Betyder dina namn något speciellt? Hur vanliga är dina namn? Har du något eller några smeknamn? Använder du olika namn i olika situationer? Vad tycker du om dina namn?

Mina namn: Jag heter Tor i förnamn. I efternamn heter jag Bergmark. Jag har två andranamn, så egentligen heter jag Tor Henrik Charles Bergmark. Henrik är ett namn som många män i min släkt har, min pappa, farfar och farfarsfar. Charles vet jag faktiskt inte varför jag heter. Kanske beror det på att min mamma har släktingar i England.

Jag gillar Tor. Det är kort och bra. När jag var liten, kallade farmor mig för Totte. Mitt efternamn gillar jag också. När jag gifte mig tog min fru och jag ett helt nytt namn. Hon hette Marklund och jag Bergman. Vi kombinerade det till Bergmark. Det känns jättebra!