I Sverige kan barn gå i förskola från 1 års ålder. Förskolan är frivillig, men ungefär 85 procent av alla barn i åldern 1 till 5 går i förskola.
När barnen är 6 år börjar de i förskoleklass. Det är en del av grundskolan som är obligatorisk för alla barn. Grundskolan innehåller förskoleklass och klass 1–9. För elever mellan 6 och 13 år finns fritidshem (fritids) som är öppet före och efter skoltid och under loven. Där finns olika aktiviteter för barnen under tiden som deras föräldrar arbetar eller studerar.
Det finns kommunala skolor och friskolor. De är gratis för alla. I skolan har man två terminer, höst- och vårtermin. Eleverna har jullov och sommarlov och också höstlov, sportlov och påsklov. Varje termin får de betyg, men inte från första klass. Lagen säger att barn kan få betyg från årskurs 4 och att alla ska få betyg från sjätte klass. Betygen går från A till F, där F är icke godkänt.
I nionde klass väljer eleverna vilken gymnasieskola de vill gå på. Den som vill gå på en populär gymnasieskola behöver ofta ha höga betyg för att komma in.
I gymnasiet går eleverna tre år. Gymnasieskolan är frivillig, men de flesta går där. Det finns teoretiska program (högskoleförberedande), till exempel naturvetenskapsprogrammet och ekonomiprogrammet. Om man vill lära sig ett yrke i skolan finns det yrkesprogram, som fordons- och transportprogrammet eller barn- och fritidsprogrammet.
På gymnasieprogrammen läser man olika ämnen. Några ämnen måste alla läsa, bland annat svenska, engelska, matematik, samhällskunskap och historia. På så sätt har alla som går på gymnasiet möjlighet att läsa vidare på universitetet.
Den som inte går gymnasiet som ung kan göra det senare på kommunal vuxenutbildning (komvux) eller på folkhögskola. På komvux och folkhögskola kan man också komplettera sin gymnasieutbildning.
Många väljer att göra något annat innan de börjar på universitetet. Det är bara cirka en tredjedel av universitetsstudenterna som kommer direkt från gymnasiet. De som börjar sina universitetsstudier i Sverige är i genomsnitt 25 år.
För en del utbildningar måste man ha mycket höga betyg från gymnasiet, till exempel om man vill bli läkare, psykolog eller jurist.
På universitet finns det tre nivåer, grundnivå (t.ex. kandidatexamen), avancerad nivå (t.ex. masterexamen) och forskarnivå (t.ex. doktorsexamen). Ett alternativ till universitetet är yrkeshögskolan (YH-utbildning). Den ska matcha behov på arbetsmarknaden och därför kan det finnas olika YH-utbildningar olika år. Där kombinerar man teori med praktik på en arbetsplats. Efter examen får nära 90 procent av studenterna jobb.
Vuxenutbildningen är kostnadsfri så att alla kan studera, men man behöver betala själv för böcker, mat och hyra. De flesta finansierar sina studier med studielån, pengar som staten lånar ut.
Man säger ofta att man går i ettan, tvåan etc. i stället för första och andra klass.